Katter av alla slag har nog alltid ansetts som lite mystiska djur som är hemliga av sig. De besitter en integritet som inte många andra djur äger och det har säkert bidragit till myten om “den mystiska katten”. Att katten är ett nattdjur, en jägare och ser bra i mörkret är troligen också en del av detta. Uppfattningen gäller vilda katter som tigrar eller pantrar, men också tamkatten.
Inom viss religion har katten haft en självklar plats, framför allt i det gamla Egypten där man bad och offrade till Bastet, kattgudinnan. En rejäl kult utvecklades till och med och man köpte och sålde t. ex. kattmumier som skulle bringa tur. Ofta var det rena lurendrejerier då man i gamla gravar som grävts ut funnit kattmumier som vid närmare undersökning inte innehåll någon katt alls, inte ens en bit av en. Det här är flera tusen år sedan men kanske lades då grunden till varför vi än i dag tänker att katten är ett mystiskt djur.
I litteraturens och filmens värld används ofta katten just för att framkalla mystik. Ett minne från barndomen är sagan Mästerkatten i stövlarna, och vem om inte han, är en mystisk förtrollad katt som kan tala och är så listig att han lurar alla till sin fördel?
Vem minns inte Catwoman från Batmanfilmerna? En kvinna som blir halvt människa, halvt katt och då släpper fram alla sina lustar och spelar hårt på sin sexighet och lurighet. Även i filmen Aristocats framställs kattmamman Duchess med grace och smidighet, precis som riktiga katter.
Oavsett vad man tänker om katter så framstår de verkligen som undersköna, mystiska, självständiga och ganska så tuffa individer. Den som skaffar sig en katt märker ganska omgående att de har en egen vilja och att de också kan vara ganska olika individer emellan, men det är nog det som är charmen!